Om tillräckligt många marscherar i takt på en bro kan rytmens drivfrekvens sätta brons svängningsfrekvens i rörelse. Till slut riskerar bron att kollapsa.
För att kunna hantera samhällets utmaning med den psykiska ohälsan kan vi inte längre marschera i otakt med våra egna intressen som drivfrekvens. Vi är som mäktigast när vi krokar arm och vandrar tillsammans mot samma mål.
Veckans fruktansvärda våldsdåd där regeringens nationella samordnare för psykisk hälsa, Ing-Marie Wieselgren, brutalt föll offer för den psykiska ohälsan på öppen gata mitt under Sveriges största tillställning för demokrati, är ännu ett sorgligt bevis på att behovet av just hennes arbete och starka drivkraft är viktigare än någonsin.
Vi måste agera på den växande psykiska ohälsan och se till att alla människor, oavsett om diagnosen är diabetes, kärlsjukdomar, cancer, depression eller bipolaritet får samma möjlighet till stöd och behandling och till samma kvalitetsnivå.
Förändringar bygger på att att vi agerar i synkroni. Så föreställ er att vi alla nu på riktigt kraftsamlar – ett begrepp som Ing-Marie Wieselgren skulle använt – för att tillsammans marschera till hennes taktpinne. Den som bland annat förespråkar främjande, förebyggande och tidiga insatser, nya lösningar, innovation, digitalisering och framför allt: Samverkan.
Genom att vara lyhörda och lyfta våra styrkor inom myndigheter, verksamheter, organisationer och företag på en gemensam arena kan vi tillsammans skapa nya rytmer som alstrar en tillräckligt stor svängningsfrekvens för att riva de sektoriella murar i vårt samhälle som begränsar arbetet med att främja psykisk hälsa.
För att hedra Ing-Maries minne måste hennes engagemang och arbete föras vidare.
Tillsammans gör vi skillnad.